Denna så stela och osmidiga hund har visat sig ha en akrobatisk sida!!! Så sent som igår gjorde han ett snygg skutt över Filippa när hon satt "gömd" bakom soffan och han kom som ett "jehu", bara några cm från att springa in i henne men han lyckades undvika det!! Det är inte första gången han har varit på väg in i henne när han leker med bollen, han tvärnitar och väjer och glider så snyggt förbi henne. Det är lite som på film när man ser benen bromsar men bara glider vidare, hans bromsträcka är ganska lång och det syns i parketen.  

Det var allt för idag.

Mindre kul att gå ut med både hund o barn i storm o regn! Tur man har föräldrar som kan hjälpa till!!!!!

Hmm det var några dagar sedan sist.....men det har inte hänt jättemycket......det jobbigaste som händer Nimbus nu är att han börjar bli jagad av ingen mindre än lillasyster :-) Han tycker säkert det är jobbigt att behöva va hemma o inte få följa med till jobb!!!!

Jag kan ju säga att det är inte mycket vi ser honom under dagarna, ligger mest ute i trädgården o chillar...........

status på huden: Två små prickar som är på väg att försvinna = skitbra!!!!

December 2010

Augusti 2010 upptäcktes det att Nimbus har ulcerös kolit (kronisk grovtarmsinflammation). Han har i stort sett varit dålig från och till i magen sen han föddes och under våren 2010 nådde vi en gräns när han började kräkas och inte riktigt gick upp i vikt även om hudsjukdomen var under kontroll. Så efter flera tester konstaterades det att det var ulecerös kolit! Symptomen för Nimbus var kräkningar, hårda bajsar, lösa bajsar mycket bajs med mera, han åt dåligt, gick upp dåligt i vikt, tryckte man på magen kunde man se att han var öm i magen genom att han slickade sig om munnen.

Vi började behandla honom med Dipentum ( 2 tabletter om dagen), efter 3 veckor var det dags för återkontroll och vår superhund hade gått upp 3 kg, inget fett utan ren muskelmassa, enligt veterinären är detta extremt ovantligt, denna typ av muskeluppgång brukar ta flera månader!! Magen hade redan börjat bli bättre och han började tillgodogöra sig näringen i maten. Efter några månader drog vi ner medicin till 2 1/2 tablett om dagen. Nu 1 1/5 år senare går han på 1/2 tablett och han har inte kräkt på hur länge som helst, även bajsen är normal nu!

Vi har fått byta hemsida då bloggagratis.nu helt plötsligt försvann, den länkar bara vidare till ordlistan! Vilket är väldigt synd vi lyckades få upp Nimbus sida väldigt högt upp på google när man sökte sjukdomar inom akitan! Jag hoppas vi kan få igång denna på samma sätt!
Jag kommer inte ihåg vad vi skrev sist på hemsidan, men detta är vad som hänt!

Vi plockade bort Nimbus kortison och imurel för någon månad sedan och det har skett underverk :-) Alla prickar har försvunnit, pälsen har börjat komma tillbaka, han har blivit piggare och ser mer fit ut nu än innan! Vi är väldigt glada över att vi vågade chansa och plocka bort honom från medicineringen! Veterinärerna kliade sig i huvudet när vi kom på besök för att kolla blodvärde, alla prover ser kanon ut, dom förstår inte!
Mag medicinen (Dipentum) har han kvar tills vi har bokat in ett besök i Helsingborg för check! Men inga konstiga kräkningar eller diareer på väldigt länge!

In short:
A couple of months ago we removed Nimbus cortison and now his dots are gone, he is more alert, look fit and the coat has come back! We are pleased that we dared take a chance to remove the med!
The vet dont know how but the blood samples are ok!
He is still on the gastrointestinal medication until we have been to Helsingborg for check. But no weird vomiting or diarrhea for a long time!

Vår akita Nimbus har lyckats få en autoimmun hudsjukdom som visar sig genom att nos, öron, ljumskar, pungkula och lite runt ena ögat blir såriga och skorpiga. Detta pga att det blir en inflammation i underhuden som gör att processen att bilda nya hudceller blir störd. Så när gamla hudceller ramlar av så finns där inga nya celler att bilda hud. Detta gör att det istället blir sår och skorpor.

Allt började förmodligen med att han inte tålde fodret han fick. Det var en del kräkningar, lös bajs, hård bajs, lite bajs, mycket bajs osv.  Det var först när han började bajsa ”kristaller” som vi verkligen insåg att han inte tålde fordret. Under denna tid lyckades han få både halsfluss och ögoninflammation och allergisk chock också. Vi bytade foder och magen ändrades helt till det bättre.

  

1/1 2001 godkändes den amerikanska akitan som en egen ras,  den hette då Great Japanese dog men 2006 bytte den namn till American akita, vilket är det rätta namnetr eftersom det är en amerikaniserad akita. Det finns ca 400 (-07)  am. akitor i sverige.

Storlek och temerament:

Det är en stor och kraftig hund som ofta ser större ut än vad den är. Detta dels för att den står och går som om den var störst bäst och vackrast och dels för att den har en tjock och tät päls.

Det är en lugn, stabil och tyst ras som blir mycket fäst vid familj och vänner men är  något ointresserade för främlingar.

Jaktinstinkten är stor så även vaktinstinkten som ej bör tränas upp.

Värt att nämna är deras goda minne, de glömmer aldrig en oförätt och kan vänta hur länge som helst på ett bra tillfälle att ge igen.

De har ett tufft leksätt med mycket tackling, brottning och tugg på ben. Bäst ihop går dom med snälla hundar från motsatt kön.

Användningsområde:

Dom mår bäst av att få använda hjärnan, i övrigt kräver dom normal aktivering. Men det är svårt att träna en Akita eftersom dom lätt blir uttråkade . Så det behövs mycket motivation, uppfinningsrikedom och tålamod från ägarens sida.

Se länk till Rasstandard

Det finns en fin historia om världens mest kända Akita som heter Hachi-Ko